Underbar låt av underbar kvinna! Njuuut!

The Way

"Great ways to transform and improve the quality of your life naturally arise from a values based practice.

Appreciate yourself, value who you are as a truly unique manifestation of the potential for Freedom.

Seek for the inner conditions of happiness as a sure path to “The Way” or liberation.

Compassion is the greatest inspiration for qualities of Being that support True Happiness.

Compassion is The “heart” of seeing or Mutuality.

Compassion is The “heart” of listening or Empathy.

Compassion is The “heart” of doing or Selfless Action.

Value the conditions for True Happiness and naturally, moment to moment, Aversion, Grasping, Identification with separation will dissolve, You are Free from all suffering.

Check it out for yourself."

- tack till Peter Eicas för att jag fick låna detta!

Den inre elden

Jag har varit i valet och kvalet hela sommaren om jag ska fortsätta på universitetet den här hösten eller inte. Antingen en till kandidat i socialantropologi eller en master i religionshistoria. Alternativet till universitetet är att hålla på med de projekt jag annars hade gjort vid sidan av mina studier. Men istället göra dem fullt ut...

Mitt "problem" är att jag vill allt på en gång. Och alltför många gånger har jag hamnat i situationen där allt det där roliga jag tagit på mig blivit bördor och "måsten" utan glädje.

Så... nu har jag bestämt mig...

Vetenskapskvinnan söker igenom världen för att finna nya fakta. Visa kvinnor söker i sitt inre och finner där gamla sanningar. Det visdomstraditioner nedtecknade för tusen(tals) år sedan, finner hon i sitt inre idag.

Det vetenskapsmännen skrev ner för hundra år sedan, skrattar vi åt idag.

Beslutet är lätt. Men läskigt.
Beslutet är att låta min lust forsa fram och se vart det kan kanaliseras.
Jag är övertygad om att vi kan följa vår glädje och allt blir bra ändå.
Vad tror du?

Systemallergi

Människan verkar naturligt dragen till att skapa och följa slutna system. Det som anses "rätt" är inom ett ramverk där det som är utanför ramen anses "fel". Yoga delas mer och mer in i sådana systematiserade ramverk. När jag ser mig omkring i "yogavärlden" ser jag att det läggs mycket energi på att argumentera för hur "rätt" man har i förhållande till dem som har "fel" och hur just den egna tesen kan bevisas vara bäst.

Alla dessa system; Bikram, Jivamukti, Anusara, Satyananda, Sivananda, Kundalini enligt Yogi Bhajan, kundalini enligt någon annan, och så vidare, i en oändlig lista (i USA är listan 2542 namn lång). Varför inte bara vara "yogi"?

Jag har en del allergier, men den starkaste av dem alla är allergin jag utvecklat mot alla former av system, hierarkier och auktoritet.

Jag har många lärare som jag ivrigt söker upp, lyssnar på och vars kunskap jag hungrar efter. Men de försöker aldrig pracka på mig någonting, de försöker inte förändra mitt synsätt. De delar med sig till dem som vill höra, sedan är det upp till oss att bruka det de lär. Så jag väljer mina lärare genom att fråga- är jag fri att använda det de lär ut på mitt sätt? Göra det till mitt eget?

Vad skulle ske om individer får lov att betraktas som totalt olika och unika? Där "rätt" för en person kan vara "fel" en annan, men båda har precis lika "rätt". Istället för att slaviskt följa någon annans system (som ändå bara baseras på den unika personen som kom på det), skulle individen uppmuntras till att skapa sitt eget system utifrån sina egna unika begränsningar, förmågor, utgångspunkter och möjligheter.

Det skulle vara att skapa sin egen yoga och gå sin egen väg. Det skulle inte innebära att sluta lyssna på, eller lära av, människor med längre erfarenhet och mer kunskap än en själv. Tvärtom. Men kunskapen skulle få silas igenom ett filter där det som är användbart integreras och det som inte är användbart kan läggas åt sidan.

För mig handlar det om att ge kraft åt min egen inre, intuitiva röst istället för att ge bort min kraft och röst till någon utanför mig själv.

The animals we love...

“I think I could turn and live with the animals, they are so placid and self contained;
I stand and look at them long and long.
They do not sweat and whine about their condition;
They do not lie awake in the dark and weep for their sins;
They do not make me sick discussing their duty to God;
Not one is dissatisfied-not one is demented with the mania of owning things;
Not one kneels to another, nor his kind that lived thousands of years ago;
Not one is responsible or industrious over the whole earth.” (Walt Whitman)

Ovanifrånperspektivet

Vi är ett gäng som träffats och gjort vår egen yogapraxis på flytbryggan i slottsparken i Malmö, lite då och då under sommaren. Imorse möttes vi upp igen, jag och några yogalärarkollegor.

En fantastisk morgon väntade oss; alldeles vindstilla med solens mjuka sensommarstrålar på våra kroppar. Ljuvligt!

Positionerna gör sitt för kroppen men det som verkligen gör skillnad i mitt förhållningssätt till livet är hur jag engagerar sinnet och hjärtat i utövningen. För att återförena mig själv med det som verkligen är viktigt för mig, påminner jag mig själv det första jag gör när jag landat på mattan om innebörden i "de fyra reflektionerna" från den buddhistiska traditionen;

1. Livet är värdefullt - jag är extremt priviligerad att leva och ha möjlighet att växa och utvecklas.
2. Allt är föränderligt - Allt som föds måste dö. Döden är säker, tiden osäker. Vad är viktigast?
3. Mina handlingar får oundvikliga konsekvenser.
4. Lidande kvarstår så länge jag inte inser min gränslösa natur.

Det förändrar hur jag ser på allt resten av dagen. En dag i taget, hela livet. När jag börjat dagen så får jag lite mer "ovanifrånperspektiv" och kan lättare urskilja vad som betyder något och vad jag kan släppa taget om.

Välja väg

Lördag kväll: samtal med vänner om att göra val utifrån glädje, meningsfullhet (för en själv, för andra) och insikt om tidens ständiga flykt. 

Det jag helst vill jag göra härnäst i livet gör mig "skiträdd". Men tanken på det öppnar också en känslodimension av sprittande glädje.

Är det en nyckel till att veta att det är rätt? Simultan rädsla och glädje?

Iallafall enligt följande lista; "33 Signs You´ve Found Your Life´s Work";

1.     You’re scared shitless.
2.     You notice that the pieces of the puzzle of your life’s work all line up, and you can tell that The Universe has got your back.
3.     You feel like you’re on a rollercoaster (simultaneously exhilarated and nauseous).
4.     There’s a “plunk” sort of feeling in your gut that affirms that you’ve found your life’s work.
5.     Your whole life - the triumphs and the setbacks - suddenly makes sense.
6.     Magical things start happening, and although you feel a sense of wonder, you’re not surprised.
7.     None of your choices feel safe.
8.     Everybody suspects you’ve officially lost it.
9.     You’ve quit listening to what everybody thinks.
10.  You feel guided.
11.  You’ve got butterflies in your tummy.
12.  You feel like you’ve risked everything but it’s all okay.
13.  You feel a wee bit lonely, because nobody has ever blazed this trail exactly the same way you have.

Se hela listan här: 33 signs

Hur nära/ långt borta är du ditt livsarbete?