Walking the...what?

Uttrycket "walking the razor´s edge" hämtar inspiration från en passage i Katha Upanishad (1.3.1.4);

Get up! Wake up! Seek the guidance of an illuminated teacher and realize the Self.
Sharp like a razor´s edge is the path, the Sages say, and difficult to traverse.

Människans sökande efter inre frihet och självkännedom är tidlös. För mig har det aldrig funnits något viktigare än att fundera över vad vi egentligen gör här och vad vi egentligen håller på med. Vad hände innan och vad händer efteråt? Denna blogg är ett utlopp för mina egna funderingar kring livets stora frågor. Den kommer handla om tvivel och ensamhet, liksom att försöka hitta sin plats i en värld som upplevs vara helt galen, kaotisk, totalt oförutsägbar och alldeles, alldeles...underbar.

lördag 18 augusti 2012

Den inre elden

Jag har varit i valet och kvalet hela sommaren om jag ska fortsätta på universitetet den här hösten eller inte. Antingen en till kandidat i socialantropologi eller en master i religionshistoria. Alternativet till universitetet är att hålla på med de projekt jag annars hade gjort vid sidan av mina studier. Men istället göra dem fullt ut...

Mitt "problem" är att jag vill allt på en gång. Och alltför många gånger har jag hamnat i situationen där allt det där roliga jag tagit på mig blivit bördor och "måsten" utan glädje.

Så... nu har jag bestämt mig...

Vetenskapskvinnan söker igenom världen för att finna nya fakta. Visa kvinnor söker i sitt inre och finner där gamla sanningar. Det visdomstraditioner nedtecknade för tusen(tals) år sedan, finner hon i sitt inre idag.

Det vetenskapsmännen skrev ner för hundra år sedan, skrattar vi åt idag.

Beslutet är lätt. Men läskigt.
Beslutet är att låta min lust forsa fram och se vart det kan kanaliseras.
Jag är övertygad om att vi kan följa vår glädje och allt blir bra ändå.
Vad tror du?






Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Anonym19 augusti 2012 kl. 08:26

    Jag tror att vi måste följa vår glädje för att livet ska gå åt rätt håll. Där inkluderar jag även kärleken, till sig själv och till andra.

    Då får luftballongen den kraft som behövs för att lyfta varje dag. För varje rädsla eller negativ energi (läs: sandsäck) du tar bort kommer livet att bli enklare.

    SvaraRadera
  2. Anonym20 augusti 2012 kl. 09:00

    Så vi var visa för tusentals år sedan, för att sedan bli dumma igen för ett par hundra år sedan... eller skrattar vi åt det vi ser i vårt inre? Kanske sunt i så fall.

    SvaraRadera
  3. Kim20 augusti 2012 kl. 09:05

    Både och, och alltihopa kanske! Att skratta åt allt skulle jag behöva mer iallafall!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)