Walking the...what?

Uttrycket "walking the razor´s edge" hämtar inspiration från en passage i Katha Upanishad (1.3.1.4);

Get up! Wake up! Seek the guidance of an illuminated teacher and realize the Self.
Sharp like a razor´s edge is the path, the Sages say, and difficult to traverse.

Människans sökande efter inre frihet och självkännedom är tidlös. För mig har det aldrig funnits något viktigare än att fundera över vad vi egentligen gör här och vad vi egentligen håller på med. Vad hände innan och vad händer efteråt? Denna blogg är ett utlopp för mina egna funderingar kring livets stora frågor. Den kommer handla om tvivel och ensamhet, liksom att försöka hitta sin plats i en värld som upplevs vara helt galen, kaotisk, totalt oförutsägbar och alldeles, alldeles...underbar.

onsdag 15 augusti 2012

The animals we love...



“I think I could turn and live with the animals, they are so placid and self contained;
I stand and look at them long and long.
They do not sweat and whine about their condition;
They do not lie awake in the dark and weep for their sins;
They do not make me sick discussing their duty to God;
Not one is dissatisfied-not one is demented with the mania of owning things;
Not one kneels to another, nor his kind that lived thousands of years ago;
Not one is responsible or industrious over the whole earth.” (Walt Whitman)

2 kommentarer:

  1. Så sant! Djur är underbara, de är som de är och är fullt nöjda. Vi har mycket att lära oss ifrån dem.

    SvaraRadera
  2. Ja, verkligen! Och jag tänker att något vi kan lära oss är förmågan att acceptera någon annan precis som den är, precis som våra djur gör med oss. Det är nog det vi alla längtar efter innerst inne, att få lov att vara som vi är utan att förändra, fixa till eller censurera oss själva. Mest av allt behöver vi nog ge oss själva den tillåtelsen.

    SvaraRadera